Både två-och fyrbent
Det blir så ibland, när man jobbar heltid och tiden inte räcker till, att det inte blir så många foton tagna. Och de som tas hinns liksom inte med att få in på datorn. Då är det praktiskt att bli lite sjuk ibland, så att man kan göra lite sådant man ligger efter med.
Inte alls bra bild men ett alldeles fantastiskt motiv. 18 månader är han, gullknosen.
Den här fina tjejen har hunnit fylla fem år!
Och helt plötsligt kom första snön, som vi hann leka lite i innan den försvann.
...och omvända roller....;-)
Fast det här är den vanligaste leken, den kallas "alla på Vivan". Hon brukar ha en Midas tuggande på hasorna och en Lilly hängandes och slängandes i öronen. Helst samtidigt.;-)
Rörlig bild på nya övningar
På allmän begäran: sötaste raggsockan Lilly och agilityhindren i lagom suddig kvalité - varning för högt ljud i slutet när Sture vill göra sin stämma hörd. ;-) Med tanke på att den sammanlagda träningstiden ligger på typ en timme så tycker jag att det går hyfsat.*s*
För mycket Lilly-bilder
Vivan viskade i mitt öra att hon tyckte att det var alldeles för mycket bilder på Lilly på det här stället. Bara den där odrägliga valpen och så de där tvåbenta valparna, trots att de bara irrar omkring och hojtar och busar. Det är sant, Vivan är faktiskt också ovanligt vacker och tar sig bara för nödvändiga saker. Som välta ner blomkrukor från fönsterbrädena, flytta chili-con-carne-grytor från köksbänk till golvet (det är lättare att äta ur dem då), hoppa ut genom fönster och gräva gropar i gräsmattan.
Här är hon.
På riktigt nära håll ser man skönheten in i minsta detalj. Det är därför bäst att gå in i kameran.
Bara ett par små, för Lilly var på humör att posera en smula. Det kan man liksom inte strunta i. Det vore inte riktigt snällt mot henne.
Fina, vackra Vivan 16 månader och helt perfekt och ljuvligt söt.
Lillyfin
Tänk att lilla korven Lilly, den lilla grind-forcerande, möbel-och-skoätande, retstickigt uppviglande, småkatiga, genomgosiga och underbara valpelusen, redan blivit hela sju månader. Häromdagen fick hon ett bad (efter att hon sladdat över en bajshög
och halkat...) och en rejäl pälsgenomgång, hon är nu komplett tovfri och lite småplockad längst upp på ryggen. Såhär fin är hon i alla fall!
och halkat...) och en rejäl pälsgenomgång, hon är nu komplett tovfri och lite småplockad längst upp på ryggen. Såhär fin är hon i alla fall!
Kvartetten
Äntligen lyckades kameran följa med alla fyra hundarna ute i skogen. Många bilder blir liksom bara suddigt blurr med träd i vägen, men ibland är de faktiskt relativt stilla.;-)
Midas är en väldigt vacker pojke.
Det är Vivan också, fast ingen pojke och kanske inte när hon springer.Det är liksom för mycket löst som kan fladdra.*s*
Hon gör sig något bättre när hon poserar.
Lilly kan också posera. Hon är superbra på det, titta matte, suuperbra!! 
Gammeltanten - tio år! - är också väldigt bra på att vara vacker. hon har haft lång tid att öva, fast hon var i och för sig född sådan. Fina, vackra, älskade Zsa-Zsa hade jätteskoj. Hon fick spöa på Vivan litegrann och ligga och vakta en pinne från dumma lilla valpen som var den enda med mod(?) nog att föröka ta den. Det gick riktigt att se hur hon njöt, gamla surkärringar mår bra av sådant.
Midas med den inte så intelligenta blicken men det stora varma hjärtat fick finna sig i att bli ifrånsprungen av långbenta Vivan vilket sårade manligheten litegrann. Han fick också posera lite i utbyte mot skinkost vilket kasnke gjorde saken något bättre.;-)
Lilly i bilen på väg hem. Är man liten så kan man få sitta vid mattes fötter ibland, speciellt när man är väldigt trött och rysligt söt.En äkta Glen
Inte för att jag har tvivlat tidigare, men nu är det ju inget tvivel om vad det är för sorts raggtuss vi har här i huset. Vad jag förstår är det här en finfin Glen-specialitet, och sötaste Lilly klarar det ju med den äran. Notera den ledsna Sankt Bernharden som ligger och är hemskt besviken på att matte och Lilly stängt in sig med kompostgaller för att få träna ifred. Hon hade ju bara velat hjälpa till lite med att få all den där skinkosten att gå åt ju.
Den årliga vitsippsfotograferingen
Varje vår sedan Daga föddes har vi åkt till något vitsippsrikt ställe och fotat. Det börjar bli en fin liten tradition, även om det inte är det enklaste att fånga de här tre vilddjursungarna vi har på en och samma bild. Totalt blev det över 200 bilder tagna, här följer ett litet urval:
