Kvartetten
Äntligen lyckades kameran följa med alla fyra hundarna ute i skogen. Många bilder blir liksom bara suddigt blurr med träd i vägen, men ibland är de faktiskt relativt stilla.;-)
Midas är en väldigt vacker pojke.
Det är Vivan också, fast ingen pojke och kanske inte när hon springer.Det är liksom för mycket löst som kan fladdra.*s*
Hon gör sig något bättre när hon poserar.
Lilly kan också posera. Hon är superbra på det, titta matte, suuperbra!! 
Gammeltanten - tio år! - är också väldigt bra på att vara vacker. hon har haft lång tid att öva, fast hon var i och för sig född sådan. Fina, vackra, älskade Zsa-Zsa hade jätteskoj. Hon fick spöa på Vivan litegrann och ligga och vakta en pinne från dumma lilla valpen som var den enda med mod(?) nog att föröka ta den. Det gick riktigt att se hur hon njöt, gamla surkärringar mår bra av sådant.
Midas med den inte så intelligenta blicken men det stora varma hjärtat fick finna sig i att bli ifrånsprungen av långbenta Vivan vilket sårade manligheten litegrann. Han fick också posera lite i utbyte mot skinkost vilket kasnke gjorde saken något bättre.;-)
Lilly i bilen på väg hem. Är man liten så kan man få sitta vid mattes fötter ibland, speciellt när man är väldigt trött och rysligt söt.En äkta Glen
Inte för att jag har tvivlat tidigare, men nu är det ju inget tvivel om vad det är för sorts raggtuss vi har här i huset. Vad jag förstår är det här en finfin Glen-specialitet, och sötaste Lilly klarar det ju med den äran. Notera den ledsna Sankt Bernharden som ligger och är hemskt besviken på att matte och Lilly stängt in sig med kompostgaller för att få träna ifred. Hon hade ju bara velat hjälpa till lite med att få all den där skinkosten att gå åt ju.
Den årliga vitsippsfotograferingen
Varje vår sedan Daga föddes har vi åkt till något vitsippsrikt ställe och fotat. Det börjar bli en fin liten tradition, även om det inte är det enklaste att fånga de här tre vilddjursungarna vi har på en och samma bild. Totalt blev det över 200 bilder tagna, här följer ett litet urval:
Den Nya Lilly
Syskonkärlek
I morse fick systrarna Lilly och Meija träffas för första gången sedan valplådan. Att säga att det var omedelbar kärlek vore väl att ta i, men det tog sig och även om de rök ihop ett par gånger så blev det en massa fartfylld lek också. Härligt att få leka med någon som är lika stor och talar samma språk som en själv! Lite bilder blev det såklart...;-) Lilly är alltså den mörkare och mer grå av dem, lite mindre är hon också.
